Informationssökning

Följande text är en reflektion av KTHB:s kurs i informationssökning:

Mycket  av det som ingick i kursen var gammalt för mig. Exempelvis: definitionen webläsare, beskrivning av länksamlingar och hur man skriver en referenslista var alla antingen inaktuellt eller helt självklart.

Det som var mest givande var knepen för att söka effektivt i databaser. Avståndsoperatorer var ett utmärkt exempel på ett sådant knep. Jag har det senaste halvåret intresserat mig för SEO, sökmotoroptimering. Därför kändes det extra intressant att se strategier för databassökning.

Digitala presentationer

En av mina största inspirationskälla när det gäller presentationer träffade jag på när jag läste spanska på universitet. Det var en professor i lingvistik, Lars Fant, som lyckades få uttal och grammatiskt stoff levande och intressant. Hans presentationer var helt analoga men han lyckades ändå göra dem interaktiva genom att ge deltagarna ett litet häfte som man som åhörare fyllde i under presentationens gång. Jag har försökt att göra en digital variant av detta med hjälp av Powerpoint och Word.Nedan har jag bäddat in ett exempel på mitt försöka emulera Lars metodik. Överst har vi den presentationen jag gjort, nedan har vi det papper som eleverna fyller i.

Reflektioner kring hur det kan utvecklas:
Digitalt: Från och med det här läsåret så har mina elever varsin dator. I en sådan klassrumssituation så känns det fel att dela ut papper som eleverna ska fylla i. Jag skulle vilja ha möjlighet för eleverna att ge digital respons och även kanske diskutera det presenterade materialet. Jag har tittat en del på Socrative. De har en lösning som skulle lösa det interaktiva problemet men eleverna har tyvärr inte något material att gå tillbaka till om de senare vill repetera innehållet.

Lärande spel

Följande är ett inlägg sim är en del av kursen Digital Kompetens

Uppgiften såg ut som följer:

Prova ett spel som du inte testat tidigare och reflektera över om och hur det kan användas i undervisning.

Välj ett spel som du inte provat innan. Spela spelet/spelen i minst en timme och reflektera sedan över spelet och hur det kan användas i undervisningssammanhang. Här finns några exempel på bra spel att testa men om du kommer på ett annat spel som du vill prova är det okej.

• Battlefield Heroes - Spelet är gratis.
• World of Warcraft - Spelet kostar pengar men kan provas gratis i 10 dagar via länken.
• SVT Spelportalen - Spelen är gratis. Du spelar direkt i webbläsaren. Lämpligt för förskollärare.

1. Vilket spel valde du och vad tyckte du om det?
   Jag valde spelet Battlefields Heroes eftersom målgruppen kändes lämplig. Det var överaskande bra grafik i det. Det var kul att spela även om det faktum att jag inte hade mus försvårade det hela avsevärt.
   
2. Vad ser du för möjligheter/begränsningar med att använda spelet du valde som verktyg för lärande i din profession? Jag är på jakt efter spel som uppmuntrar till kommunikation och problemlösning. Battlefields Heroes skulle kunnat vara ett sådant spel. Jag ser dock ett problem: Spelet är för snabbt för att det ska kunna bli diskussioner av en kaliber som krävs det att det ges ordentligt med tid och förutsättningar för att det ska ske.
   
3. Har du några idéer om hur spel och speldramaturgi kan användas i undervisning? Jag har varit intresserad av spelifiering och speldramaturgi ända sedan i höstas. Ett spel som jag tänkt använda mig av är ett som jag fick tips om genom en före detta kollega. (Han är även en av skaparna av spelet). Det heter The Anderson Family: chambergames.wordpress.com/2009/05/29/the-family-andersson/. Det är inte alls digitalt utan är en fri variant av rollspel. Jag var även intresserad av att testa språkundervisning i second life. Men tyvärr kräver det hela ett ganska stort engagemang.

Social bookmarking

I en av uppgifterna för kursen digital kompetens och lärande så var jag ålagd att registrera och börja använda mig av delicious, en social bokmärkestjänst.

Eftersom jag använt mig av delicious väldigt länge och till och med valt att överge dem till förmån för en av deras konkurrenter: diigo, kommer det här inlägget istället fokusera på mina erfarenheter och vad som fick mig att byta.

Jag kan börja med att säga att jag tycker att tanken att lagra sina bokmärken i molnet är ett oslagbart koncept. Det sociala tillägget gör det hela organiskt och mysigt.

Jag var en ganska veteran användare av delicious när jag fick upp ögonen för diigo. Trots att det grafiska interfacet (som är väldigt viktigt för mig) var sämre än delicious så var den utökade funktionaliteten i diigo avgörande. Jag och alla mina sparade bokmärken migrerade över till diigo.

Mina anledningar till flytten var två: grupper och rss.

Grupper

Jag har tagit på mig rollen att på vår skola vara en evangelist för digitala hjälpmedel i undervisningen. Som ett led i detta har jag skapat grupper för en del av ämnesgrupperna på vår skola dit jag skickar de länkar jag tror att de kan få nytta av.

RSS

I diigo är det lätt att få ut flöden från både taggar och grupper. Jag har t.ex. en tag som heter attkollaupp. Till den så sparar jag jag sidor som kräver lite mer undersökning men som jag inte har tid till när jag hittar dem. Jag prenumererar på flödet och kan i lugn och ro kolla igenom dem när jag har tid.

Min twitter.

Twitter är alldeles utmärkt plattform för att hoppa in i den pedagogiska debatten!

Kolla in hashtagen: #skollyftet. Den är en bra startpunkt. Själv är jag MathiasRosenq om ni vill kolla upp mina sporadiska inlägg. :P

eTwinning

Internationella programkontoret anordnade under torsdagen en introduktion till deras eTwinning-verksamhet. Kortfattat kan man säga att eTwinning är en möjlighet för lärare att lätt och gratis kontakta andra lärare inom (och till viss del) även utanför Europa för samarbetsprojekt. Det hela sker via den plattform som delvis skapas av de deltagande parterna.

De flesta pan-europeiska projekt som jag stött på brukar dels vara okritiska deltagare i någon sorts hyllningskör till EU och hela den brysselförlagda byråkratin och dels uppenbarligen vara del av den nyss nämnda byråkratin. Detta verkar vara ett lysande exempel på ett undantag till regeln. De deltagande parterna verkar ha en mycket stor möjlighet till egen utformning av projekten och den kringliggande pappersverksamheten en minimal roll. Detta i kombination med en bank av redan använda projekt som står till förfogande för återanvändning gör att det är svårt att rättfärdiga att inte ge det hela en chans.

Reflektioner kring BETT 2011

Att promenera på mässan är lite som att återuppleva vattenfestivalen. Ljudnivån och trängseln är den samma fast langos blivit ipads, godisförsäljare blivit software mongers och koncerter blivit demonstrationer av interaktiva 3D-tavlor. Känslan av att det personliga utrymmet kränks är såklart inte enbart negativ. Det bubblar över av entusiasm och idealism i form av potentiella verktyg och arbetssätt. I den här texten tänkte jag dock reflektera över något så kontraintuitivt som de reaktionära inslagen i den annars så framåtsträvande mässan. Som svensk är det svårt att resa till stora brittanien utan att slås av de konservativa inslagen som genomsyrar de mesta av ö-tillvaron: gamla taxibilar, skoluniform, respekt för auktoriteter och kungligheter etc. På den pedagogiska fronten är mina pet peeves: classroom management, barnaga och nannyuppfostran de starkast lysande… ja jag skulle vilja vara generös nog att tilldela dem någon vänlig metafor, kanske en stjärna, en lykta eller en fyr, dock är de enda bilderna som dyker upp i mitt huvud ett svart hål, alternativt Björklunds tandglugg.

Hur som haver finns det, när man flanerar i BETT-mässans gränder, enstaka utställare som skyltar med produkter som går med benämningar som behavioral management software. Det räcker med åsynen av de tre orden för att blodet, i förvånande bokstavlig utsträckning, ska frysa till is i mina ådror. Borta är oset ifrån touch screens och interaktiva shakespeare-pjäser. Kvar är endast en dåligt upplyst Orwell-korridor som leder in i ordning och reda grottan. Den är lite omysig i mitt huvud. Det är ett fuktigt betonggolv och en sån där vit övervakningskamera fast med folkpartiets logga på sidan.

Hmm, tänker den uppmärksamma läsaren. Är inte sådana här raljeringar med binära ideologiuppdelningar och resonemang som skulle få vilken retorikmedveten läsare som helst att knyta näven i fickan och tyst och irriterat börja räkna fallasier. Ni har rätt, det är lätt att glömma ideologiska gråzonen. Dock finns det tendenser som gör att jag blir orolig över den politiska utvecklingen på skolfronten i Sverige. Som tur är så finns trösten här på mässan: kreativitet, individualisering, verktyg för elevinflytande och tankar om att omvärdera den klassiska lärare-elevrelationen.

Vid pizzastunden efter teachmeeten som, ägde rum i samband med mässan så diskuterade vi kort en av produkterna på mässan, en övervakningskamera som skulle installeras i klassrummet. Tydligen skulle det även finnas möjligheter för läraren att få instruktioner från ett monitorrum beroende på vad kameraoperatören lagt märke till för oegentligheter i klassrummet. Den spontana reaktionen hos den ena av mina brittiska kollegor hade varit en obehagskänsla i magen. Den andra berättade dock att han hade använt sig av apparaten i klassrummet. Han hade opererat den helt själv. Efter ett pass som han kände sig missnöjd med gick han till videoarkivet och tittade igenom den filmade lektionen. Han klippte ut några avsnitt där han tyckte sin egen insats var bristfällig. Lektionen efter visade han snuttarna för elevgruppen och bad dem diskutera vad som kunde förbättras varpå en ytterst givande diskussion följde.

Om brittiska lärare, trots det reaktionära klimatet, kan trolla fram elevinflytande med hjälp av kontrollverktyg, hur kan det då inte finnas hopp för den svenska lärarkåren i en tid där disciplinära åtgärder är den lösning som politiker förespråkar? För mig är det en tanke som kan tina även det frusnaste av blod. :)