Detta är det första inlägget i den serie blogginlägg som fungerar som examination för kursen LC100N Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för det 21:a århundradet, 8 hp som jag läser på KTH.
Jag drog mig faktiskt för att starta ytterligare en blog eftersom jag redan har en privat, fem (!) stycken som skolprojekt och ytterligare en som är tänkt som en plats för reflektioner kring min lärargärning. Detta är således den åttonde bloggen jag sätter igång och upprätthåller parallellt. Jag kommer att posta de inlägg jag skriver här även på min lärarblog eftersom syftet med de två bloggarna överlappar helt perfekt.
Mina två första inlägg tänkte jag ägna mig åt att filosofera lite kring konceptet med bloggar med speciellt fokus på de som jag upprätthåller i skolsyften.
Sedan web 2.0 gav oss bloggens födelse har scenen förändrats och gått igenom ett antal påstådda perioder av "död" och borde följaktligen ha återuppstått lika många gånger. Jag har inte märkt av något av detta. Dock visade sig att min förhoppning om att bloggplattformen skulle kunna fungera som en arena för idéutbyte som i förlängningen skulle leda till ett nytt engagemang för politik bland ungdomar vara ett foster som inte ens klarade av att se dagen ljus innan luften lämnade dess lungor.
Det som istället hände var att de specialintressen som folk har fick en arena för att djupa ännu djupare i de pölar de valt att plaska i, ett faktum som glädjer såväl språklärare som kattungefanatiker. När min chef bad mig sammanfatta den fortbildning jag gått på under det gångna året så berättade jag att jag trots konferenser, kurser och föreläsningar fått min absolut största inspiration från andra lärares bloggar. Om det finns något som verkligen fått mig att inse bredden på och potentialen av digitala verktyg i klassrummet så är det definitivt de entusiastiska inlägg som andra lärare väljer att dela med sig av. Oftast genererar en halvtimmes bloggsurfande minst fem verktyg som kan förbättra undervisningen. Det är svårt att överskatta hur mycket detta har hjälpt mig. Ofta har det blivit en överspillningseffekt när jag hittar resurser som t.ex. matte- eller historieläraren kan ha nytta av.
Så även om bloggplattformen skänkt oss en förankrad demokrati så har den ändå gett mig bevis på kollektivets uppenbara styrka när entusiasm kan mötas och växa tack vare dessa möten.
Nästa inlägg tänkte jag ägna åt att diskutera de bloggar jag använder mig av som undervisningsverktyg.
/Mathias
